Stackars stackars Tiger, Elins fina, men knäppa, katt har lämnat oss.
Hans njurar gav upp, så han kunde inte kissa tillslut.
Så igår fick han somna in.

Tiger var en sådan katt som man inte riktigt förstod sig på, därför försökte man förstå honom desto mer, men gick alltid iväg förvirrad och fnissig.
Han var en liten djävul. Han gillade att slåss och bitas.
Klappade man för mycket på honom blev han sur, klappade man inte alls blev han sur, man fick liksom invänta attacken, istället för att fundera på NÄR den kom.
Men det är konstigt det där, hur knäpp han än var så tyckte jag om honom väldigt mycket.
Han hade verkligen en personlighet, alla om mött honom vet detta.
Det är en misse man aldrig kommer glömma.
De sista gångerna jag var på filmkväll hos Elin låg han faktiskt i min famn och somnade, han var så go, slickade på mina händer å allt, så då kände man sig verkligen som superwoman.

Jag kommer sakna dig Tiger - jag ser fram emot ett slagsmål när vi möts igen.

Elin - Mina tankar går till dig, du gjorde det rätta som tog bort honom, hur ont det än gör. Jag finns här för dig vettu! Puss!


Tiger på fest