Vaknar 2.30 av att ena katten spyr, orkar sen inte somna om förrän jag ska upp 4.30.
Sen stack jag iväg och tränade, det var gött som fan, man var lite spänd inför begravningen så man fick bli av med lite spänningar när svetten rann.
Sen blev det att jobba några timmar, jobbigt, eftersom man inte orkade fokusera.
Sen åkte vi till kyrkan, träffade upp lite arbetskamrater och gick in i kyrkan.
Började gråta 20 minuter innan begravningen började.
Pappan till Jonas pratade om Jonas när han var framme vid kistan för att lämna en sista hälsning, åh det var så sorgligt, rösten skar sig på honom och man såg hur han led. Väldigt starkt av honom att orka tala.
Jonas fick många rosor, många bugningar, av släkt, fotbollskompisar, andra kompisar och av oss arbetskamrater.

En värdig begravning.
Kondoleanser lästes visst upp i en halvtimme på fikat efteråt, där närvarade dock inte vi.

Efter begravningen åkte jag och Jenny tillbaks till jobbet, ty vi har inga lediga timmar att ta ut egentligen, men ja, det blev inte precis mycket gjort, huvudet har sprängt, man känner sig helt slut i kroppen. Hur känner sig då inte föräldrarna och brodern?
Jag tänker på hans nära och kära och hoppas de är starka och orkar ta sig ur denna tragedin.

Jag kommer sakna dig Jonas, du var en väldigt rolig kille med väldigt knäppa saker för sig.
Accona kommer inte bli detsamma utan dig.