Hade en tid hos tandläkaren idag, som jag gått och grunnat på.

TandLÄKARE, inte tandhygienist. 

Funderade på förra mötet med tandhygienisten för ett år sen, då jag sa att jag var orolig för mina visdomständer, definitvit om något skulle hända under studietiden, för jag skulle inte ha råd att fixa det då.

 

Och nu, som sagt...ett år senare, sega att skaffa tid eller är det bara för att det kanske ska tas röntgenbilder som det blir hos en tandläkare?

 

Jaja, inget att fundera på, gick dit, får sätta mig i stolen. Tandläkaren börjar gräva i munnen och först efter fem minuter börjar han prata visdomständer.

Kallsvetten sprider sig....whaaaaat? Ska han göra det nu? Isåfall måste jag ha en smäll i huvet, eller iaf lugnande....whaaaaat? Hur ska jag ta mig hem efteråt isåfall? Och hur FAN ska jag ha råd med det? Pengarna jag la undan innan studierna behöll jag i ett halvår, när jag inte hörde nåt gick de säkerligen till en festivalbiljett.

 

Men han gräver, rotar och funderar på sin finlandssvenska. Säger att vi inte bryr oss om det.

 

Bra! För nu har jag inte krångel längre.

 

Så jag reser mig upp, han frågar ut mig om min hudsjukdom för att såg ju att jag hade snett bett å sådär.

 

Slutar med att han haffar mig, ber mig bita och slå ihop tänder och jag vet inte allt.

Han ber mig sätta mig i stolen igen och så slipar han lite på mina tänder så jag fick ett bättre bett.

 

Blir säkert apdyrt, men nu kommer jag tugga bättre, så tack för att du tog dig tiden att styra iordning mig lite herr tandläkare.

 

Min tandläkarskräck är inte nådig, men det gick bra. Men omg, lukten av när de slipar på tänder är INTE sexig...jag upprepar: INTE sexig.

 

Och så ska jag visst till tandhygienisten också framöver nångång. Baaaaah!

Men men, min rädsla är inte lika stor som att få krångel med tänderna, så jag kommer kallsvettigt gå dit och göra min plikt mot mina (gul?)vita vänner.

Nej, lunch var det ja!!