Helt plötsligt är inte Norge det land som det har varit.
Att vara politiskt aktiv i Norge har väl varit samma sak som att vara det här i Sverige.
Att en högerextremist suttit och smidit planer och lyckats med dem känns så overkligt.
Men det hände.
Finns det fler nu? I andra länder? Det var ju inga problem att spränga en regeringsbyggnad mitt i centrala Oslo, vill någon försöka bräcka det nu?
Man ska inte tänka så, jag vet, man kan inte gå och oroa sig för saker man inte vet något om.
Men just detta att det var så nära, det fick mig att tappa fotfästet för ett tag.
Ibland när jag suttit och tittat på tv, något direktsänt, så har tanken slagit mig, "finns det någon där som smugglat in ett vapen?" "Har någon gömt en bomb". Att göra något sådant direktsänt måste vara som julafton för en galning.

Jag tänker på alla de som gick åt, alla anhöriga, hela Norge som nog är i chock. Ett ungdomsläger ska inte förstöra ett rikes självklara rätt att vara fria och säkra.



(bild tagen från aftonbladet)


Utöya (google)

Jag hoppas Anders Behring Breivik blir inlåst av poliser i duschen på fängelset med riktigt förbannade fångar. Det är det bästa som skulle kunna hända.
Faktiskt.