Alltså.
Idag är jag trött och jag är sjuk.
Jobbat över trots en jävligt tölig förkylning, så jag sitter här, yr pga allt snyteri och undrar varför jag finns till.
Men, jag bara måste dela med mig av min dröm- HAHAHA.
Shit...hur får man ihop allt i drömmarna egentligen?
Ok, håll i dig.

Malin har en pojkvän vid namn Sebastian, han är 24 nu, men ja, i våran dröm skulle jag och Jerry vara barnvakt åt hans 10- eller 12-åriga son. (kommer inte riktigt ihåg åldern, men jag hoppas inte att han fick en son vid så tidig ålder iaf, haha)
Iaf, ungen h-a-t-a-d-e oss, minst sagt, han skrek, slängde i dörrar och hade något riktigt ont över ögonen.
Jag ser iaf att han sitter med en bok framför sig och att han håller på att bygga ihop någon slags docka, jag går fram till honom och tar ifrån honom boken och kollar i den.
Då är det en voodoobok för katter.
Ungjäveln försöker ha ihjäl våra katter!
Haha, helt bisarrt, kommer ihåg en rubrik som löd "Hur du får katten att dränka sig själv i toaletten"...fanns även "enklaste sättet med kattungar".
Det var hemsk text och gulliga bilder till, såna söta kattbilder det kan vara i barnböcker, förutom att de hade hängt sig, gick in i propellrar etc.

Sen pep min telefon till så jag vaknade, så jag vet inte hur det gick med katterna i drömmen.
Haha. Knäppt var det iaf :)
Säkert så blev det just Sebastian bara för att jag hittade gamla skolkataloger en dag när jag letade efter min puk-kod och såg honom när han gick i femman eller liknande :) Fast ja, han har snälla ögon, inte som sin galning till son :)

När jag ändå är inne på katter och drömmar kan jag ju dra en helgdröm också.
Åkte i nån snygg gammal amerikanare i stan, cab minsann.
Åkte förbi ett hus som stod väldigt nära vägen, balkongen stack ut över vägen och det hade inget räcke.
På där ligger en liten svart kattunge och sover, men när vi åker förbi hoppar den ner i vår bil.
Först tycker vi det är kul, men sen kommer vi ju på att den ska hem igen, så jag tar katten går ur bilen och sätter den vid huset.
När jag då går mot bilen igen börjar katten springa efter mig, jag får lite panik, den får ju inte följa med, den kan ju bli skadad av bilar etc, så jag vänder mig om och morrar så högt jag kan, verkligen tar i.
Kattstackarn blir ju livrädd och ryggar tillbaks och tittar på mig med stoooora ögon.
Jag sätter mig i bilen och åker iväg, men efter ett tag så får jag sååååå förbannat dåligt samvete.
Ett riktigt hugg i magen, följer med mig när jag vaknar.
Känner det faktiskt fortfarande idag.
De där stooora ögonen alltså...kissen blev rädd, fast ja, jag räddade den antagligen?

Nog med drömmar!

Nu ska jag snart styra nya sådana, har ännu en dag med övertid framför mig...och förkylning.

Tjipp tjo!