Mitt eviga tjatande blev äntligen verklighet.

Vi har ett bord i vardagsrummet där tanken är att vi ska kunna sitta å äta käk och plugga und so weiter...

Men detta bord har varit förvisat till den dunklaste av vråar som någonsin skapats. Hur kul är det?

 

SÅ, nu har bordet hamnat vid ett fönster, YAY!

Problemet var ju, att soffan då blev ivägen, så då fick vi byta plats på soffa och tv.

Vad hände då? Jo hyllor för dvder och cdhyllor hamnade totalt bananas. Vad göra?

Jo flytta billyhyllor från gästrum in i vardagsrummet....

Vad hända då?

Jadda jadda bla bla blaaaaa....

 

Jättekul va?

Burit böcker, möbler, svettats, stånkat.

Nu är grunden färdig iaf.

Sen ska bara skiten bli snygg också!

Men det får det bli under veckan som kommer.

 

nåt annat kul som hänt då?

Öh, nä!

Skulle inte tro det va??

Eller jo.

 

Snoddas slutar aldrig att förvåna mig. Han är visst kär i avokado den spjuvern. Och det finns typ inget gulligare än när han äter ostbågar. Att han sen gjorde ett stort misstag och snodde ett av min sura körsbärsgodis verkar inte ha gjort så stor skada, förutom att han pimplar vatten. Men shit va jag skulle kunna betala miljoner för att se hans min igen när han slickade på den, HAHAHAAAAA!!!

 

Här sitter jag, en torsdagmorgon, HEMMA!

Solen skiner in i huset, en ensam galen kattunge jagar någon stackars dammtuss på golvet.

Själv ska jag plugga arslet av mig idag. 

Läsa massa psykologi, ska bli så förbannat intressant!! Skulle helst bara sitta hemma en vecka å bara läsa läsa läsa, men men, man kan ju inte få allt här i livet :)

Igår eftermiddag var jag på en hemskt intressant föreläsning om antidemokratiska rörelser.

Och jag vet precis hur jag blir om någon yttrar sig rasistiskt - jag ser svart.

Jag måste sluta med det, jag har redan börjat iofs innan föreläsningen, men måste jobba på det.

Man hamnar inte i de här grupperna bara för att. De allra flesta har ett tungt bagage med sig och dessa extrema grupper är hemskt duktiga på att hitta dessa individer. Helt plötsligt känner individen att de tillhör en gemenskap, kanske för första gången i deras liv. Då är det lätt att lyssna till vad denna grupp har att säga - och sedan anamma det själv.

 

Hemskt komplicerat, men är inte människan komplicerad?

 

Det bästa är nog att lyssna, låta individen berätta sina tankar, vad han/hon står för etc. SEN kan man försöka få in logiken, få individen att tänka SJÄLV och inte rabbla upp något som någon annan tutat in honom/henne.

För att enbart argumentera är ingen idé, för de vet ju redan vad de tycker, så de skiter i din statistik.

 

Vad tycker ni???

Och skulle ni orka lyssna?

Här är ett exempel på hur det kan låta:

öööh, hoppas det inte blev ett alltför förvirrat inlägg, får hoppas att ni fattar vad jag menar!

Nu - Psykologi; Vigdis Bunkholdt

 

Tjo!

Första dagen gjord, kändes skitbra, bra klass, bra lärare, soft rektor.

 

Har sådär 7,5 mil att åka enkel resa, det är bara att puttra på.

Många halvsmå asfaltvägar genom älgtäta områden gör att farten sällan är högre än 80 km/tim, men vad gör det när man har morgonpasset i p3 att lyssna på när man åker dit, för att sen tokmangla hårdrock på vägen hem? ( FÖR PP3 VILL JAG INTE LYSSNA PÅ, BLÖÖÖÖRGGGH)

 

På hemvägen idag, på en av dessa småvägar märkte jag att någonting var fel.

Min bild av vägen var inte som den brukar ha varit innan.

Men vad var fel?

 

-----

 

--------

 

-------------------

 

AHA!

Det går kor på vägen!!

Och inte några gulliga små svartvita med tindrande ögon, utan stora jävla feta köttkor. Hade jag ställt mig bredvid den största hade väl manken nått mig till tuttarna.

 

Vad gör jag?

Där är jag mitt ute i ingenstans, 5 kor lunkar på vägen, lite sådär jätteskrämda, för de sprattlade för minsta ljud.

Ska jag gå ut till närmsta hus och säga till?

Men - tänk om de börjar springa efter mig om jag går ut från min säkerhetszon?

Alltså - det var såna jävla giganter.

 

Jag körde feghetssättet.

Jag puttrade på i 5 km/tim förbi kossorna, skakade väl som ett litet asplöv, precis när jag åker bredvid dem tittar den största in i bilen, rakt i ögonen på mig.

Haha, trodde jag skulle dö. Men tog mig förbi å gasade iväg fort som fan å blinkade med helljusen åt mötande bilar.

 

Hoppas bonden fick tag i sina kor.

Hoppas ingen kom till skada.

Hej.

Här har jag inte varit på år å dar nej.

Har inte haft varken ork eller lust.

Men imorgon börjar en ny fas i livet - tillbaka till pluggeriet!

Till hjälp kommer jag ha ett ton böcker, skitbra lärare och fyrbenta supportrar här hemma (Nej, Jerry har inte börjat gå på alla fyra, vi har 3 snyggingkatter).

Jerry kommer hjälpa till genom att ge mig studiero. 

Och studiero kan man få på många sätt.

- Gå ner i källaren.

-Stänga in sig i gästrummet.

- Vid fina dagar gå upp på hammarklätten med en termos te med sig.

 

Den största hjälpen jag kan få av Jerry under hårdplugg hemma är att han kan rädda mig från katterna.

 

Dizzie tuggar på allt i pappersväg två timmar innan matdags. Kan vara hemskt enerverande, jo ja tackarrrrrr jag!

Suomi är ganska lugn, men kan vara en mästare på att lägga sig över alla böcker och papper. (och man stör ju aldrig en katt som sover ey?)

Sen har vi ju det senaste tillskottet - Snoddas.

Han tar över allt. Han galopperar över laptopen och gör konstiga inställningar som jag knappt får bort, han biter i det mesta, han attackerar det mesta. Och sen när han blir trött ska han helst sova i ansiktet på en. 

Svårt att plugga då? Näää...